fbpx

Julbordet – hiss eller diss?

Det börjar lacka mot jul och många arbetsgivare har för länge sedan bokat in det gemensamma julbordet. För många är det här en av årets höjdpunkter. För andra kan redan inbjudan orsaka stress och ont i magen.

Häromdagen pratade jag med en väninna om fördelarna och nackdelarna med att vara egenföretagare. För henne var det en sak som hon verkligen inte saknade. Påtvingade sociala evenemang där folk ofta blev för fulla. Och bäst av allt var att slippa julbordet.

– Jag hatar julbord, för det var alltid för mycket dricka och alltid någon som fyllnade till och blev kladdig!

Jag tror att det är hög igenkänning på den.

Alkoholen kan i många sammanhang beskrivas som ett slags socialt smörjmedel. Den gör det möjligt att umgås på ett avslappnat sätt även i sammanhang där vi kanske inte känner varandra på djupet och på riktigt. En slags kemisk och snabb teambuilding som ofta ger ett önskat resultat. Men det finns också en baksida.

På julbordet träffas chefer och anställda i ett sammanhang där gränsen mellan det privata och det professionella suddas ut. Personliga värderingar, förväntningar, dryckesvanor och alkoholproblem blandas i något som ibland skulle kunna beskriva som den perfekta stormen. Det är kanske inte är något stort och dramatiskt som händer, men tillsammans skapar en rad små händelser ett stort och synnerligen obehagligt problem som lämnat en obehaglig eftersmak.

En medarbetare dricker för mycket och måste skickas hem med taxi. En annan, som är i tillfrisknande, har svårt att stå emot trugandet och tvingas att gå hem tidigt, en tredje beter sig olämplig mot en kollega. En fjärde säger, stärkt av några snapsar vad hen egentligen tycker om chefen. I stället för att bli ett trevligt minne så blir det problemen som etsar sig kvar. Det som orsakade den perfekta stormen var den oskrivna, faktiska alkoholkulturen på arbetsplatsen. Den som sitter i väggarna och dikterar hur vi hanterar alkoholen och varandra.

Men det behöver faktiskt inte vara på det här sättet. Julbordet kan istället bli en höjdpunkt på arbetsåret och ett tillfälle där alla känner sig välkomna och uppskattade. Och ett evenemang där ingen utsätts för risken att göra bort sig och dricka för mycket.

Vägen dit är att utbilda chefer och anställda i hur man kan hantera alkohol på ett hållbart sätt och koppla representationspolicyn till denna kunskap. Det kanske känns svårt, men min erfarenhet är att det går att göra. För det finns forskningsbaserade verktyg att använda och bra alkoholfria alternativ som gör det möjligt för alla kunna delta på ett avslappnat sätt.

Det första steget är alltid, alltid, att lära sig prata om alkoholen på ett avdramatiserat sätt. Sen kommer det andra kännas enkelt. Och sakta, sakta kommer det som sitter i väggarna att förändras till det bättre.

Julfbordet kan gå från att vara diss till att bli en hiss och jag är rätt säker på att till och med min väninna skulle vara villig att ge det ett nytt försök.