I förra veckans blogginlägg skrev jag om hur människor som har utvecklat alkoholproblem förändrar sitt sätt att tänka på alkohol och dess konsekvenser. Jag presenterade fem frågor som man kan använda för att ta reda på om ”man tänker som en alkoholist”. Många kände igen sig i texten och hörde av sig till mig. Den här veckan ska jag beskriva ett annat problematiskt sätt att tänka som personen med problem sällan uppmärksammar förrän det är alldeles för sent.
I den här texten vänder jag mig därför direkt till dig som finns runtomkring personen som dricker för mycket. Kanske är du anhörig, men du skulle lika gärna kunna vara chef eller jobba på HR.
Människor som har allvarliga alkoholproblem råkar förr eller senare ut för svårigheter. De får skäll av chefen eftersom de inte kommer i tid på morgnarna. De orkar inte längre skjutsa barnen till fotbollsträningen. De förväxlar sin sambo med grannens man på samfällighetsfesten. De grälar med sina närmaste. De åker fast för rattfylla.
Om vi istället för att tänka på alkoholrelaterade problem föreställer oss att du får problem i din relation eftersom din partner tycker att du jobbar för mycket, är det sannolikt att du försöker dra ner på övertidstimmarna. Om du får problem med blodtrycket och midjemåttet sväller, börjar du promenera och dra ner på sötsakerna. Det är friskt och hälsomedvetet.
Men så gör inte personer som har utvecklat allvarliga alkoholproblem. Istället försöker de hitta lösningar som gör att de slipper ändra på sitt drickande. Vinet och ölen är nu så viktiga att de är beredda att slå knut på sig själva för att få fortsätta sin livsstil. De byter till ett jobb med flextid eller börjar ljuga om sina dryckesvanor. De försöker kanske övertala sina barn att byta till en sport där träningshallen ligger på gångavstånd. De säljer bilen och börjar åka buss istället. De har kommit till en brytpunkt och gör de inte en förändring nu, kommer det oundvikligen leda till mer lidande.
VD:n som flyttade in på Systembolaget
Det bästa, och också det sorgligaste, exemplet på ett sådant tankesätt mötte jag för några år sedan. Jag blev kontaktad av en familj som ville ha hjälp att motivera en närstående till behandling. Pappan i familjen hade en lång och framgångsrik karriär bakom sig som styrelseproffs och VD inom olika bolag, och var nu på väg mot pensionen. Familjen såg klart och tydligt att han hade utvecklat alkoholism och att det var skälet till att han förlorade viktiga uppdrag och relationer. Det fanns mycket oro och kärlek runt omkring honom.
Själv hade han helt andra förklaringar till de problem som började hopa sig. Han var ju en framgångsrik affärsman som spelade golf och hade sommarhus i Spanien och i hans värld betydde det att han omöjligen kunde ha alkoholproblem. Visst kunde han erkänna att han drack lite för mycket, men det gjorde ju också alla hans vänner. Eftersom han hade stora ekonomiska resurser, kunde han också köpa sig fri från problem under väldigt lång tid.
När han till slut, kraftigt berusad, ramlade på väg till Systembolaget och bröt lårbenshalsen, hoppades familjen – och jag – att han äntligen skulle tacka ja till behandling.
Så blev det inte.
Istället köpte han en ny lägenhet i samma hus som det lokala Systembolaget, vilket gjorde att han bara behövde ta hissen ner och gå rakt in och handla. Han löste problemet på sitt eget sätt.
Sex månader senare hade han druckit ihjäl sig.
Kvar stod en familj i djup sorg.
Uppmärksamma och ifrågasätt
Jag har genom åren sett många olika kreativa lösningar på alkoholrelaterade problem. Gemensamt för dem alla har varit att personen har utvecklat ett allvarligt alkoholberoende men inte har kunnat se det själv. Inte sällan har de dysfunktionella lösningarna godtagits av arbetsgivaren eller familjen och tolkats som ett steg i rätt riktning.
Det är det aldrig någonsin.
Och det är här ni kommer in – ni som står runtomkring, ni som kan se vad det verkliga problemet är. Jag vet att jag precis har berättat om en familj som gjorde allting rätt, men där det ändå gick fel. Men att berätta vad vi ser och att vi är oroliga är det enda vi kan göra.
För lösningen kan aldrig någonsin vara att dricka ännu mer alkohol.
