Det här blogginlägget handlar om alkoholism. Är inte det färdigdiskuterat tänker kanske du? Nej, verkligen inte är mitt svar. Det finns nog ingen fråga som är så omdebatterad som just svårt alkoholberoende. Alla har en åsikt och väldigt ofta blir diskussionen om denna sjukdom både högljudd och ideologisk.
Jag har förstått att mitt nya varumärke Drick Smartare har lett en del människor till den felaktiga slutsatsen att jag sysslar med att försöka lära alkoholister att dricka. Det gör jag verkligen inte. Men kanske är det på sin plats att också jag gör en slags programförklaring om hur jag ser på den här frågan.
Jag gillar ordet alkoholism
Låt oss börja med själva ordet alkoholism. Jag gillar det. För att alla förstår vad man menar. En alkoholist är en person som inte längre kan kontrollera sitt drickande.
Jag använder ordet alkoholism i all min kommunikation trots att det numera heter ”svårt alkoholbrukssyndrom” eller ”alkoholberoende med fysiologiska tecken” på korrekt läkarspråk. Jag är ju inte verksam inom sjukvården och sysslar mest med coaching och utbildning och det blir därför mer naturligt för mig att uttrycka mig på ett sätt som gör att de flesta människor förstår vad jag menar.
Hur kan jag vara så säker på att alkoholister inte kan lära sig att dricka? Jo, för att jag har mött så otroligt många modiga alkoholister som har delat med sig av sina erfarenheter till mig. Dessutom är jag forskningsnörd så jag läser med stort intresse nya forskningsrön om beroendesjukdomen.
Liknelsen med snöbollen
Modern forskning har bekräftat att beroende är en sjukdom som utvecklas i hjärnan. Hur fort det går och hur mycket alkohol som krävs beror till stora delar på vårt genetiska arv. Människor med många släktingar med beroendesjukdom riskerar att utveckla alkoholism snabbare och på mindre mängder alkohol än andra. Men du kan också dricka dig till det genom att dricka mycket och ofta.
Alkoholism är också en kronisk och progressiv sjukdom. Jag brukar använda liknelsen med en snöboll som rullar nerför en backe. Tänk dig att du står på toppen av en skidbacke och det har precis fallit en decimeter kramsnö. Du kramar en boll i händerna och börjar rulla den nerför backen. I början kommer du att få putta på men till slut rullar bollen av sin egen kraft. Den blir större och tyngre och drar med sig allt mer löv och annan bråte. Och om ingen får stopp på den gigantiska snöbollen så kommer den till slut att krascha mot ett träd längst ner i backen.
I den här liknelsen är snöbollen till en början en alkoholkonsumtion, sen en riskkonsumtion, ett skadligt bruk och till slut, när bollen rullar av sig själv och du inte längre kan stoppa den, för att den är så tung och har så hög hastighet, så har den blivit alkoholism. Löven och bråten som den drar med sig på sin resa är alla problem som oundvikligen kantar resan från ett lågriskdrickande till ett skadligt bruk. I mina böcker så använder jag begreppet ”point of no return” för att beskriva just den där tidpunkten eller platsen i långt ner i backen då du helt tappar kontrollen och utvecklar alkoholism som är en kronisk sjukdom.
Alkoholister kan inte lära sig att dricka
Det finns de som hävdar att alkoholister kan lära sig att dricka. Jag vet, i både hjärta och hjärna, att det inte är sant. Jag vet också att det är många alkoholisters högsta önskan om att det skulle vara så och att det hoppet ibland får dem att dricka ihjäl sig.
Skälet till att det är så här är att den här sjukdomen är just kronisk och progressiv. Och när den har passerat en viss punkt så kan man inte längre dricka lite. Det går helt enkelt inte. Och det är själva definitionen på alkoholism. Har jag utvecklat alkoholism så kan jag inte längre kontrollera hur mycket, hur ofta och hur länge jag dricker.
Det här har man lärt ut i Anonyma Alkoholister i över 90 år. Och nu har vi faktiskt också modern hjärnforskning som kan bevisa att det är precis så här. På fackmannaspråk förklaras det här fenomenet numera av två olika saker – sug och kontrollförlust.
Suget gör att du inte kan låta bli att dricka, trots att du verkligen inte vill, och kontrollförlusten gör att du inte kan sluta när du väl har börjat.
Så för mig är det rätt enkelt. Själva definitionen av alkoholism är att man inte längre kan kontrollera sitt drickande. Det här är också det självklara skälet till varför alkoholister inte kan dricka. Har du utvecklat alkoholism är det lättare att helt avstå än att försöka kontrollera din konsumtion.
Glasklart – eller hur?
